Jag kommer fortfarande ihåg varför jag valde att utbilda mig till dramapedagog först och lärare sedan. I dramapedagogiken fann jag praktiska metoder och ett förhållningssätt som gynnar mitt arbete med elever, oavsett ämne. Förhållningssättet bygger på att vi alla kan lära på olika sätt, att våra sinnen och känslor och sociala förmåga i allra högsta grad är en del av hur vi lär oss, och rent av en förutssättning för lärande! I grunden, vår anknytning till familj och uppväxt, är det kärlek, tillit och trygghet som gynnar och formar vår sociala förmåga. När vi sedan kommer till skolans värld fortsätter den att formas i mötet med alla där!

Idag är jag så glad att få arbeta med värdegrundsfrågor. Unga idag har behov av ökad förståelse för sig själv och andra samt behöver öva sin sociala förmåga. Vi har ett fantastiskt välmående samhälle på många sätt, men vårt samhälles välstånd är byggt på de ungas bekostnad, tycks det.

Jag kan se förändringar under de senaste 25 åren som inte på bästa sätt gynnar ungas lärande. Om vi förebygger genom att skapa goda relationer och god social miljö i skolor från start kommer det gynna ungas lärande, det är vad jag ser och tror på. Därför kommer jag hädanefter jobba för att sprida exempel på hur vi kan jobba med dramapedagogiska metoder, samt genom olika estetiska lärprocesser skapa motivation och goda möten. Jag har just avslutat ännu en utbildning vid Göteborgs universitet, "Hållbar social utveckling i skolan genom estetiska lärprocesser", och är glad över att hela tiden finna nya forum för studier och forskning för motivationsskapande arbete och kollegor från olika städer som är intresserade av fortbildning på detta område.

Och så avslutningsvis ord av läkaren och författaren Lars H. Gustafsson:

"Det är i mötet mellan orden och de övriga språken som budskapen laddas med spänning och bron till den andre får bärkraft och svikt".

Allt gott!/Helena