Bildningsförmåga
31/03/18 20:33 Filed in: Föräldraskap | Bildning
Från den stund vi föds börjar vi lära oss. Redan som spädbarn tar vi till oss intryck med alla sinnen och lagrar dem i den underbara och gåtfulla hårddisk vi kallar hjärnan. Så i våra nära och käras närhet knyter vi an på ett sätt som, i bästa fall, ger oss en trygg verklighet att lära känna oss själva i. I hemmet börjar vår bildningsresa!
När vi samtalar med varandra, håller om varann när vi är ledsna, skrattar tillsammans när vi upplever roliga saker och utforskar hela känsloregistret. När vi vuxna visar, stöttar, läser sagor, sjunger sånger, matar… Det lilla barnet behöver hela tiden bekräftelse från andra som ser hen med kärleksfulla ögon, för att utvecklas till en stark och trygg individ. Så de vuxnas närhet kräver lugn och ro, tid till att lyssna och samtal, att leka och göra saker tillsammans utan ständiga avbrott.
Efter några år när vi kan förhålla oss till vem vi är, våra känslor, vår empatiska förmåga och mycket mer som grundas under våra första år, kan vi förhålla oss till andra med en god grundad självkänsla. Under resten av vår bildningsresa, i mötet med andra barn och vuxna, i sammanhang tillsammans med familjen, hos dagmamma eller i förskola och därefter i skolan under många år har vi nytta av grunden till vår bildningsförmåga.
När du läser detta tänker du kanske att ”Ja, men så funkar det ju inte i vårt samhälle..?”
Nej, det gör ju inte det. Tyvärr. Den första tiden är inte en lugn tid för de flesta barn. Samhällets arbetslinje och vår jämlikhetstanke, i all sin storhet, går tyvärr ut över barnets brist på tid med just nära och kära. I dagens Falkenberg(likt på många andra platser) rasar förskolelärare över en ohållbar situation med för stora barngrupper som inte kan garanteras säkerhet…
Jag tänker på när jag själv lämnade min lilla dotter på tre år på dagis och det var och varannan dag satt en liten pojke på ett år och grät vid dörren. Det skar i mitt hjärta, för föräldern gick och ingen kom och tog upp honom… Det lilla barnets känslor måste tas på allvar! Annars lär vi våra barn att deras känslor inte är av betydelse och då kommer de inte att ta sina egna eller andras känslor på allvar i livet. Ett samhälle är inte starkare än dess familjer och jag menar att det ser vi tecken på i vårt land idag. Jag önskar alla mer tid att visa varandra värme och kärlek i vår!
När vi samtalar med varandra, håller om varann när vi är ledsna, skrattar tillsammans när vi upplever roliga saker och utforskar hela känsloregistret. När vi vuxna visar, stöttar, läser sagor, sjunger sånger, matar… Det lilla barnet behöver hela tiden bekräftelse från andra som ser hen med kärleksfulla ögon, för att utvecklas till en stark och trygg individ. Så de vuxnas närhet kräver lugn och ro, tid till att lyssna och samtal, att leka och göra saker tillsammans utan ständiga avbrott.
Efter några år när vi kan förhålla oss till vem vi är, våra känslor, vår empatiska förmåga och mycket mer som grundas under våra första år, kan vi förhålla oss till andra med en god grundad självkänsla. Under resten av vår bildningsresa, i mötet med andra barn och vuxna, i sammanhang tillsammans med familjen, hos dagmamma eller i förskola och därefter i skolan under många år har vi nytta av grunden till vår bildningsförmåga.
När du läser detta tänker du kanske att ”Ja, men så funkar det ju inte i vårt samhälle..?”
Nej, det gör ju inte det. Tyvärr. Den första tiden är inte en lugn tid för de flesta barn. Samhällets arbetslinje och vår jämlikhetstanke, i all sin storhet, går tyvärr ut över barnets brist på tid med just nära och kära. I dagens Falkenberg(likt på många andra platser) rasar förskolelärare över en ohållbar situation med för stora barngrupper som inte kan garanteras säkerhet…
Jag tänker på när jag själv lämnade min lilla dotter på tre år på dagis och det var och varannan dag satt en liten pojke på ett år och grät vid dörren. Det skar i mitt hjärta, för föräldern gick och ingen kom och tog upp honom… Det lilla barnets känslor måste tas på allvar! Annars lär vi våra barn att deras känslor inte är av betydelse och då kommer de inte att ta sina egna eller andras känslor på allvar i livet. Ett samhälle är inte starkare än dess familjer och jag menar att det ser vi tecken på i vårt land idag. Jag önskar alla mer tid att visa varandra värme och kärlek i vår!
”Att lära känna andra är vishet. Att lära känna sig själv är största vishet” Lao Zi, Kina 500 f.kr
Glad Påsk!