Det står att läsa i senaste Lärarnas tidning Nr 6/19 hur en förskollärare beskriver förskolan måste våga ”tänka nytt och låta barnen leka med oväntade saker”/…/ ”bryta traditionella mönster”/…/”vänta och se vad som händer. Låt barnen bli innovatörer, komma på nya lösningar och utmana deras tankar kring vad som är vad och vad det kan bli”.

Det förundrar mig att förskolan tvingats skapa en i så hög grad motsatt tradition av istället färdigställda miljöer och avsaknad av möjlighet till fantasifullt samspel mellan barn och vuxna….
Jag oroas över den ”tradition” som har tvingats formas och som merparten av vårt samhälles barn växer upp i. Alla som föder barn till den här världen och de som utbildat sig till att tidigt ta över dessa barn (redan under anknytningsperioden!) vill barnets bästa, men vilka förutsättningar ges dem?

Enligt forskning och litteratur som framställts under de senaste minst femtio åren så vet vi att en viktig uppgift i uppfostran av och arbete med barn, är att ge dem förutsättningar att utveckla och få kännedom om sitt inre rum, sina tankar, känslor och fantasi. Denna kunskap förutsätter jag att samtlig pedagogisk personal fått kännedom om under sin utbildning och jag kan förstå deras frustration i den vardag där förutsättningarna att ge barnen det de behöver i så hög grad saknas.
En tradition av helt annat slag har alltså tillåtits växa fram. Förskoleupproret stundar.

Läs gärna barnläkaren Lars H. Gustafssons text om nyutgiven förskoleforskning i Danmark, ”Vuggestueliv- Omsorg, følelser og relationer” i senaste numret av Pedagogiska magasinet och läs också gärna boken i sig! Viktigt att vi samtalar om i vårt samhälle!

Läs också gärna Lars H. Gustafssons egen bok ”Leka för livet”, i vilken bl a betydelsen av läsning lyfts. Glöm inte att läsa tillsammans med ditt barn. Stunden blir som en återkommande ritual varje dag eller varje kväll innan barnet somnar. En ”känsla av samhörighet, av att äga något tillsammans”. Du utvecklar i den stunden ditt barns fantasi, ordkunskap, språk, förståelse och främjar barnets egen läskunnighet. Bara positivt alltså!

Och kom ihåg att ett barn kan fråga mer än sju vise kan svara på. Frågorna från mina egna barn har ofta kommit just i stunder av närhet och lugn, vilket är ganska vanligt. Många gånger har det fått mig att reflektera över saker jag inte tänkt på!
Tänk att denna kloka lilla varelse frågar mig! Vilket ansvar jag känner då jag ger mitt svar!

Få saker i livet är riktigt viktigt att ge sin tid till. Tiden går så fort...

...och så var sagan slut!