Vi som individer behöver andra, för att överleva och glädjas. I familjen, i skolan, i yrkeslivet och andra ställen där möten sker. Vår sociala förmåga utvecklas när vi växer upp och är beroende av anknytning och goda möten. I den tid vi lever i, där bl a stress råder och alltfler möten sker via skärmen, finns det risk att vi går miste om sociala förmågor som i huvudsak utvecklas bäst i verkliga möten där mimik, kroppsspråk och prosodi ger en bredare bild av människors uttryck. Utvecklingen i samhället riskerar också att leda till att vi blir mer och mer otrygga i möten med andra. Efter många års arbete i skolans värld har jag ofta hört unga säga, och visa, att de känner sig osäkra då de inte vet riktigt hur de ska vara i möten med andra i verkliga livet.
För tio år sedan sa en gymnasieelev att han kände sig nostalgisk när han tänkte tillbaks på hur det var innan facebook fanns:
När nya grupper träffas kan vi med enkla medel hjälpa deltagarna att finna glädje och trygghet tillsammans om vi ger dem pedagogiska verktyg och skapar mötesformer som främjar detta. Det gäller barn, unga och vuxna. Vi kan inte ta för givet att grupper formar sig själva på ett sätt som gynnar fortsatt gemensamt arbete, lärande osv.
För tio år sedan sa en gymnasieelev att han kände sig nostalgisk när han tänkte tillbaks på hur det var innan facebook fanns:
"Helena, då var det kul att träffas och prata med andra...men nu när vi träffas vet alla allt redan, för det har de läst på facebook.."
När nya grupper träffas kan vi med enkla medel hjälpa deltagarna att finna glädje och trygghet tillsammans om vi ger dem pedagogiska verktyg och skapar mötesformer som främjar detta. Det gäller barn, unga och vuxna. Vi kan inte ta för givet att grupper formar sig själva på ett sätt som gynnar fortsatt gemensamt arbete, lärande osv.